Ännu ett januarifönster, ännu ett episkt drama värdigt William från Stratford-upon Avon (what else is new in the world of Tottenham eh?). Efter tre veckor utav ingenting – förutom utdragna förhandlingar med Wolves om Adam Traore – så brann det till ordentligt under sista veckan i januari. Plötsligt var Tottenham i långt gånga förhandlingar med Porto över deras stjärnskott, Luis Díaz, bara för att bli kapade av Liverpool och lika plötsligt var Lo Celso, Ndombélé och Dele på väg bort för att sen inte vara det och sen vara det igen. Samtidigt har det väckts frågor om Fabio Paratici och hans kompetens då spelare han värvade för dyra pengar i sommar nu redan är tillgängliga på marknaden samtidigt som de (vad det verkar) ersätts med spelare han en gång värvade till Juventus med blandade resultat.
Detta är dock inte en text om Tottenham och Paraticis misslyckanden under januari 2022, utan om en sällsynt lyckoträff på marknaden. Dejan Kulusevski, 21, ansluter till Contes projekt och med det så avslutas en över två år lång jakt för Conte som i januari 2020 fick se sin nygamla chef Paratici norpa svensken framför ögonen på honom. I samma ögonblick som kontraktet signeras blir Kulusevski den bästa svenska spelaren i Tottenhams historia (i konkurrens främst med damlagets gamla kapten Ulrika Hammarin, sorry Erik Edman) och med Dejans heroiska insatser för Janne Anderssons landslag färska på näthinnan är det svårt att inte känna någon form av optimism inför värvningen.
Vägen till eliten
Kulusevski är, som så många andra svenska fotbollsspelare, fostrad i talangfabriken Brommapojkarna. Redan i ung ålder visade Kulusevski prov på den mångsidighet som blivit något av ett kännetecken för honom i hans (unga) karriär och efter att ha börjat som försvarare så flyttades han gradvist upp i planen. När Dejan imponerade i en ungdomsturnering inför ögonen på Atalantas akademichef så gick flyttlasset till Bergamo och Atalanta där han gjorde succé i Primaveralaget. Från det centrala mittfältet stod Kulusevski för inte mindre än 17 mål på 22 matcher som sedan följdes upp med sex mål och 12 assist säsongen därpå. 2018/19 ökade produktionen ånyo och till stor del burna av Kulusevskis 11 mål och 14 assist (på 23 framträdanden) så lyckades Bergamos stolhet vinna ‘Primaveran’ för första gången på 21 år. Kulusevski? Han belönades för sina insatser med tre inhopp och 103 minuters speltid i Serie A, utöver utmärkelsen som Primaverans bästa spelare. Det stod nu klart för alla att Kulusevski var färdig med ungdomsfotbollen och i jakt på speltid så valde svensken att ansluta till Serie A-nykomlingen Parma på lån inför säsongen 19/20, och det var där det stora genombrottet skulle komma.
Genombrottet
I Parma utgick Kulusevski ofta från högerkanten, en för honom ny roll, men resultatet blev en succé få hade kunnat förutse. I ett Parma som flitigt växlade mellan formationer så var Kulusevski given oavsett om han spelade högerytter eller ‘trequartista’ (som det sägs att Kulusevski själv föredrar att spela) både på grund av poängproduktion men även på grund av hans extrema löpkapacitet. Inför januarifönstret 2020 stod Kulusevski noterad för fyra mål och 7 assist och intresset för svensken var stort. Som vi alla vet vid det här laget så blev det Juventus, och Paratici, som vann kapplöpningen och Kulusevski skrev på för den gamla damen. Debuten i Juventus fick dock vänta då Kulusevski stannade kvar säsongen ut i Parma. När svenskens första säsong i seniorfotbollen summerades var också genombrottet ett faktum. Eller vad sägs om följande ‘stat line’?
- 33 starter, 3 inhopp – 2938 spelminuter
- 10 mål, 8 assist
- Näst flest löpkilometer i Serie A
- Tredje flest lyckade dribblingar (76) bland alla U21-spelare i Europas proffsligor
Med andra ord var vägen till toppen utstakad för Kulusevski, vars kombination av löpvillighet och kreativa briljans hade fått fotbollsvärlden att dregla över svensken. Men tiden i Juventus skulle komma att bli Kulusevskis första (relativa) motgång i karriären och nu, endast två år efter att man köpt loss honom för €35 miljoner (samt €9M i potentiella bonusar) är han alltså återförenad med Paratici i N17. Så vad var det då som gick fel i Juventus?
Motgången
Det Juventus som Kulusevski anslöt till sommaren 2020 var, även om man inte var medvetna om det själv ännu, i slutet av en lång period av inhemsk dominans. Andrea Pirlo hade ersatt Maurizio Sarri bara dagar efter man säkrat den nionde raka ligatiteln och detta var Pirlos första tränaruppdrag inom seniorfotbollen. Man hade också knutit upp dyra löner på åldrande spelare som free agents (ännu ett kännetecken för Paratici för den som vill välja oron över glädjen) och Kulusevski kan därmed ses som en symbolvärvning för en ny, yngre och mer dynamisk era av Juventus. Under svenska första, och enda, fullständiga säsong i Turin så tappade Juventus ligatiteln till Antonio Contes Inter och Kulusevskis produktion sjönk. Totalt stod dock Kulusevski för 14 poäng på 47 framträdande (varav 19 var från bänken) och hans underliggande siffror var fortsatt mycket imponerande. Kulusevski hann även med att debutera i fotbollens mest prestigefyllda turnering, Champions League, under säsongen.
Att förlora ligatiteln är i Juventus inget annat än ett fiasko och Pirlo ersattes därför av en återvändande Massimo Allegri inför årets säsong, och det är under Allegri som Kulusevskis utveckling i mångt och mycket stannat av. Det blev bara fem starter (och 20 framträdanden totalt) under Allegri och det bör ses som en förmildrande omständighet till den fortsatt sjunkande produktionen. Samtidigt måste man vara ödmjuk inför det faktum att Kulusevski inte lyckades ta nästa steg i utvecklingen, det från lovande supertalang till etablerad storspelare, i Juventus:
| Säsong | Klubb | Matcher (inhopp) | Minuter | Poäng |
| 2019/20 | Parma | 33 (3) | 2938 | 10 mål, 8 assist |
| 2020/21 | Juventus | 19 (16) | 1919 | 4 mål, 3 assist |
| 2021/22 | Juventus | 5 (15) | 762 | 1 mål, 3 assist |
Äntligen hemma (?)
De flesta övergångar är ett led i en lång rad av potentiella affärer som till slut utlöses av en fallande dominobricka. Så också i fallet Kulusevski till Tottenham vilket var på tapeten redan när fönstret öppnade men alltså inte blev av förrän Spurs bommat Diaz och Juventus köpt Dusan Vlahovic. Helt plötsligt behövde Tottenham en mångsidig spelare med oförlöst potential och Juventus hade ett behov att balansera räkneböckerna. Resultatet? Kulusevski till Tottenham på lån för, enligt uppgifter, €5M och en option på uppemot €40M beroende på sportsliga resultat och framträdanden i den vackraste av tröjor för Kulusevski. Svensken må inte ha varit klubbens prioritetsvärvning men på grund av olika omständigheter är han nu här, redo att förhoppningsvis tysta en och annan tvivlare som efter att skrikit sig hesa efter förstärkningar hela fönstret nu anser Kulusevski överflödig.
Att Kulusevskis rykte fått sig en törn i Juventus är svårt att värja sig emot, men att Kulusevski plötsligt inte är god nog för Tottenham är som bäst en sanning med modifikation. Om januarifönstret 2022 lärt oss något så är det att Tottenham inte längre är en särskild attraktiv arbetsgivare (i relativa termer) och för bara 18 månader sen så hade en värvning av Kulusevski setts som en symbol för klubbens omättliga ambition och ett pekfinger till de som trott att Tottenham lämnat toppen för alltid. Idag är frågetecken fler och det med viss legitimitet, men man lurar sig själv om man tror att Dejan Kulusevski inte har något att tillföra till Tottenham Hotspur, anno 2022, under Antonio Conte. Låt oss utforska varför tillsammans.
Argumenten för Kulusevski
Det första, och tyngsta, argumentet för Dejan Kulusevski är att Antonio Conte velat ha honom i flera år. Conte gillar mångsidiga och löpvilliga spelare som även har ett poängspel i sig. Titta inte längre än till Lucas Moura, spelaren som förmodligen kommer bli Kulusevskis huvudkonkurrent för speltid. Brassen har haft en uppåtgående trend i Tottenham sedan slutet av Mourinhos tid vid rodret men har genomgått någon form av renässans under Conte. Så låt oss då jämföra de två spelarna, först ytligt och sedan mer djupgående:
| Lucas | Kulusevski | |
| Ålder/Position(er) | 29/AMC/AMR/FW | 21/CM/AMC/AMR/FW |
| Speltid 2021/22 | 1339 minuter | 762 minuter |
| Poängproduktion | 2 mål, 3 assist | 1 mål, 3 assist |
Redan vid första ögonkastet ser vi att Kulusevski har en hel del fördelar. Till att börja med är han mångsidigare än Lucas, vilket förstärks om man tittar tillbaka på hans tid i Atalantas Primaveralag, samtidigt som svensken är åtta år yngre än Moura. Lucas Moura har gjort fler poäng i ett sämre lag, en trend som förstärks om man även inkluderar inhemska cuper och europeiskt cupspel, men detta på i stort dubbla speltiden kontra Kulusevski och mot betydligt beskedligare motstånd i ovan nämnda cupspel.
Fortsätter man gräva under huven och jämför spelarnas statistiska profil över det senaste kalenderåret så fortsätter det luta över i Kulusevskis favör. Lucas har ett markant övertag när det gäller luftspelet (i detta är Lucas Moura närmast unik sett till roll och storlek) precis som Kulusevski går rent när det gäller presspel och återerövrade av boll. En brasklapp bör kastas in här att Kulusevski spelat för ett possessionlag medan Lucas till stor del av året spelat för två reaktionära tränare i Mourinho och Nuno, men det förändrar inte det faktum att Kulusevski under sin så beryktade nedgång i Juventus ändå utmärker sig i direkt avgörande kategorier för ett Contelag (presspelet) samt svagheterna i dagens Spurs (offensiv kreativitet).
Det tål också att sägas att syftet med analysen inte är att göra ner Lucas, som varit en av Tottenhams bästa spelare under Conte, utan att bemöta kritiken mot Kulusevski som en spelare som inte har något att tillföra till Contes Tottenham. Här skulle vi kunna fortsätta diskussionen kring förväntningar och perception, men undertecknad tycker siffrorna talar för sig själv. Tottenham blir ett starkare lag med Dejan Kulusevski i truppen. Särskilt om hans ankomst kan sporra Lucas till att hålla upp den nivå han visat under Conte.
Avslutningsvis vill undertecknad lyfta en varmblodigare aspekt av affären, nämligen det faktum att det ska bli otroligt spännande att följa en etablerad svensk landslagsspelare med skyhög potential i Tottenham. Kulusevski kommer att öka klubbens närvaro i svensk media och bland svenska fotbollssupportrar, och för en klubb där det varit skralt med den biten så ska det bli mycket intressant att följa hur synen på Tottenham kommer att vara när Dejan avslutar en förhoppningsvis mycket framgångsrikt sejour i norra London om sisådär fem till 10 år. För i Dejan Kulusevski får Tottenham en vingbruten men mycket bra fotbollsspelare, som med sin extrema mångsidighet och historik av dominans (ja, faktiskt) på alla steg förutom det högsta och sista trappsteget bland den absoluta eliten kommer att höja både slagkraften på Tottenham och dess närvaro i Sverige. Oh how Swede it is.
Referenser
* alla siffror från fbref, WhoScored eller Breaking the Lines