Club Rabona: Gudfadern

Tottenhams jakt på Mauricio Poch… José Mourinhos* ersättare går vidare och efter att huvudkandidaten Julian Nagelsmann satt sig på Autobahn på väg mot München och Erik ten Hag föredragit att stanna i Ajax så börjar orosnivåerna stiga bland de liljevita supportrarna. Ska det bli Graham Potter (som vore ett inspirerat val – vilket har avhandlats tidigare i poddformat), Scott Parker eller, hemska tanke, Roberto Martinez? Med all respekt till Scott Parker så är det inget som kittlar. Särskilt inte med tanke på hur viktigt det känns att Tottenhams nästa manager lyckas ta tillbaka klubben till de nivåer som Pochettino rutinmässigt presterade på. Ett namn som borde få Tottenhamlägret att tända till på alla cylindrar däremot är Ralf Rangnick. Gegenpressens upphovsman och den tyska fotbollens taktiska Gudfader. Under veckan som gick seglade den 62-åriga tyskens namn upp som en kandidat, och även om det verkar som att Daniel Levy skulle föredra en yngre förmåga på sidlinjen så kommer den här artikeln att försöka förklara varför Levy borde tänka om. 

Karriär

Ralf Rangnick har varit aktiv som tränare och/eller sportchef sedan 1983 efter att avslutat sin egna (högst mediokra) spelarkarriär. Det skulle dröja fram till 1999 före Rangnick nådde Bundesliga som tränare, och då i den tyska talangfabriken Stuttgart. Rangnick kom närmast från SSV Ulm 1846, som han även hade representerat som spelare, och när han lämnade klubben i mars 1999 var både Rangnick och Ulm på väg till Bundesliga. Tiden i Stuttgart och sedan Hannover gav blandade resultat och slutade båda gångerna med att Rangnick avskedades. Nästa anhalt i karriären blev Schalke 04 och precis som i sina tidigare klubbar började Rangnick starkt före det hela fick ett abrupt slut och efter dryga 14 månader i Gelsenkirchen ombads Rangnick på nytt att packa väskan. En andraplats i ligan och två cupfinaler (varav en titel i den numer avvecklade DFB-Ligapokal) var inte gott nog för den tidens Schalke.

Efter att ha fått – och förbrukat – tre chanser i Tysklands elit landade Rangnick i de lägre divisionerna igen. Hans nya arbetsgivare, 1899 Hoffenheim, var dock en klubb med stora ambitioner och det är här som Rangnicks karriär verkligen tar fart. På två och ett halvt år hann Rangnick med två raka uppflyttningar och som nykomling i Bundesliga 2008/09 slutade Hoffenheim sjua. Klubben hade också kommit att bli ganska omtalad i fotbollsvärlden eftersom man inte följde samma ägarmodell som övriga tyska klubbar utan i stället hade en ensam majoritetsägare, men också för den fotbollen man producerade på planen. Rangnick lämnade Hoffenheim 2011 efter en dispyt med ledningen och återvände till Schalke 04, med ett högre rykte och ett starkare CV. Den andra sejouren i Schalke blev händelserik för Rangnick då han inledde med en skrivbordsförlust mot St. Pauli efter att en assisterande domare fått en öl kastad på sig, följde upp med att krossa regerande mästaren Inter i Champions League-kvartsfinalen och avslutade säsongen med en titel (Supercupen). Kort därpå sa Rangnick upp sig på grund av utmattningssyndrom och ånyo väntade en osäker tid i karriären. 

Rangnick återvände till fotbollen 2012 men inte som tränare, utan som sportchef. Den här gången i energidrycksjätten Red Bull. Rangnicks ansvar sträckte sig inte bara till flaggskeppet i koncernen, Leizpig, utan även systerklubben Salzburg (och mellan 2019-2020 även New York Red Bull samt det brasilianska RB Brasil). Tränarkarriären var dock inte över utan både säsongen 2015/16 (uppflyttning till Bundesliga) och 2018/19 (trea i Bundesliga, cupfinal) återvände Rangnick till bänken för att hålla klubben på rätt kurs medan man väntade in nästa potentiella stortränare i Rangnicks plantskola. Under Rangnicks åtta år i Red Bull så klättrade Leipzig från regionalligorna i Tyskland till Champions League-semifinal samtidigt som Salzburg radade upp titlar i Österrike. Rangnick visade sig vara mycket framgångsrik i rollen och talangen som antingen upptäckts eller förädlats av Rangnick och/eller klubbarna i koncernen är svindlande. Eller vad sägs om Joshua Kimmich, Timo Werner, Ibrahim Konaté, Roberto Firminio, Sadio Mané och Dayot Upamecano? Alla dessa spelare kommer 2021/22 representera toppklubbar i Europa och köptes för en spottstyver för att sedan säljas för enorma pengar. Än mer imponerande är det faktum att Rangnick visat sig vara precis lika skarp på att identifiera framtida stortränare. Julian Nagelsmann efterträdde Rangick efter tredjeplatsen 2018/19 och efter Rangnicks första sejour i Leipzig så var det Ralph Hassenhüttl som tog över efter fotbollsprofessorn Rangnick. Andra tränare med täta band till Rangnick inkluderar Thomas Tuchel, Oliver Glasner och Marco Rose – för att nämna några. Man kan även argumentera för att Jürgen Klopp är en hedersmedlem i Rangnicks fotbollskola, även om han själv aldrig anlitats av Gudfadern själv. En bild som inte direkt försvagas när man tittar på hur många av spelarna på listan ovan som rekryterats av Liverpool de senaste åren. 

Fotbollsfilosofi

Även om det går att argumentera för att Rangnick varit mer lyckosam som sportchef än tränare tåls det att sägas att Rangnick även är en mycket intressant tränare. Även om tysken inte lyft särskilt många titlar under sin karriär så har Rangnick sedan han hittade rätt i Hoffenheim 2006 gjort det mycket bra även som tränare och något som alltid varit en styrka är Rangnicks närmast övertydliga spelfilosofi. Oavsett klubb så spelar Rangnicks klubbar på ungefär samma sätt, och i och med Jürgen Klopps enorma framgångar i först Dortmund och sedan Liverpool så har Rangnicks fotboll exporterats till den breda massan. Det är nämligen så att Rangnick av många anses vara upphovsmannen till Gegenpressen, ett så vedertaget begrepp inom dagens fotboll att det blivit ett eget tävlingsmoment i Dobb TV:s Quizaleta (och där även fått en ny ägare i form av poddens Jimmy Jonevret). Redan 1998 stod Rangnick i tysk tv och förklarade principerna bakom Gegenpressen: hög och intensiv press för att vinna boll och sen raka vägen mot mål efter erövrande av bollen.  

Under sina diverse sejourer i olika tyska klubbar har Rangnick varierat mellan olika formationer men allt som oftast föredragit att ha (minst) två anfallare på planen och samma taktiska direktiv. Rangnicks lag pressar som bekant högt upp i banan och man använder sig av ”pressfällor” – det vill säga att man styr uppspelen till en viss spelare i genom att lämna denne omarkerad för att sedan jaga i flock, målet är att alltid vara i numerärt överläge och tvinga fram dåliga beslut från motståndarna. När man återerövrat bollen så löper minst en spelare direkt i djupled för att dra isär motståndarförsvaret och man rullar inte gärna runt bollen i sidled utan anledning. Om ni tycker att det här låter bekant så är det för att dagens fotboll, med några lysande undantag (exempelvis José Mourinho), är byggd utifrån Rangnicks ramar. Alla lag sysslar med någon variant av kollektivt presspel som sätts igång av s.k. “triggers”, exempelvis när ytterbacken får bollen i speluppbyggnaden eller när Moussa Sissoko är den som driver boll i Tottenhams uppspelsfas. Allt detta är exempel på Rangnicks avtryck på den moderna fotbollen och med tanke på det digra stall av aktiva tränare i toppligorna som gått i hans skola är det inte mycket som talar för att det håller på att förändras. Det är också ett ganska tydligt tecken på att tyskens idéer fortfarande bär frukt i den moderna fotbollen.

Klubbfilosofi 

När Rangnick själv får beskriva sin ideologi använder han sig av tre begrepp: koncept – kompetens – kapital. Dessa tre begrepp ska verka i symbios med varandra och genomsyra hela klubbens verksamhet. Det centrala är konceptet, som i korthet går ut på att Rangnicks klubbar alltid har en tydlig spelfilosofi och att hela verksamheten ska styras mot att främja densamma. Detta märks om inte annat på hur Red Bull-koncernen ersätter både spelare och tränare utan att tappa nämnvärt i slagkraft. Ofta plockas ersättare inom koncernen (kompetens) vilket är något som inte går att återskapa i Tottenham, men tanken på att revolutionera och/eller befästa “The Tottenham Way” under Rangnicks ledning är en tilltalande tankelek. Alla som är anställda i klubben ska stå bakom konceptet och ständigt utmanas att ta kliv i sin utveckling och på sikt erbjudas en möjlighet att klättra i hierarkin, vilket senast sågs när Nagelsmann ersattes av Salzburgs tränare Jesse Marsch (tidigare New York Red Bulls). Kapital (eller: pengar) är det minst viktiga benet i Rangnicks filosofi och är också något som tenderar att lösas av sig av själv då konceptet som sagt innefattar att identifiera talang i ett tidigt skede, förädla den och sedan sälja vidare för vinst före processen börjar om igen. 

För en klubb som Tottenham, som inte har/vill använda samma resurser som sina rivaler är detta närmast ett måste för att kunna utmana i toppen. Sen har Tottenham en fördel som Red Bull-klubbarna inte kan återskapa och det är att man spelar i Premier League, en liga som betydligt fler spelare ser som en potentiell slutstation än Bundesliga – och man betalar även betydligt högre löner. I teorin skulle detta i kombination med Rangnicks filosofi kunna skapa både ett väldigt slagkraftigt och marknadsmässigt värdefullt lag. Lite som det var under Pochettino helt enkelt. 

Rangnick till Tottenham? 

Då Tottenhamsupportrar allt som oftast lider av kroniska problem med självkänslan är det många som ojar sig över varför Rangnick skulle vilja ta sig an detta hopplösa projekt, och om det nu stämmer att Rangnick är intresserad av jobbet måste det betyda att något är fel med honom. Att han är slut eller bättre som sportchef. Någon förklaring måste det väl finnas till att Rangnick inte gjort mer än två säsonger som tränare sedan 2011? 

Huruvida Rangnick skulle göra sig bättre som sportchef är svårt att besvara då det trots allt finns en del som talar för det, men att tysken skulle vara slut som tränare är inte en bild som delas av Milan, Schalke eller Chelsea för att nämna några. Alla tre har ryktats vara intresserade av Rangnick senaste året och med Milan gick intresset så långt att Rangnick lämnade Red Bull-koncernen efter en lång flirt med Milanoklubben. Chelsea sägs ha fått nej av Rangnick snarare än tvärtom efter att det stått klart att klubben såg det som ett temporärt jobb medan Rangnick själv föredrog ett mer långsiktigt projekt. I stället blev det Tuchel som tog jobbet i Chelsea och i och med Tottenhams uppenbara intresse av Nagelsmann ställer man sig frågan; varför gå efter Rangnicks lärjungar när vi kan få mästaren? 

LÄS VIDARE

Max BergmannRalf Ragnick – tactical analys[https://totalfootballanalysis.com/analysis/ralf-rangnick-tactical-analysis-tactics] + [YouTube.com/watch?v=zVh-iMhGfwk

Tom Hamilton – Ralf Rangnick on RB Leipzig’s success and being the godfather of gegenpressing [https://www.espn.com/soccer/german-bundesliga/story/4218884/ralf-rangnick-on-rb-leipzigs-success-and-being-the-godfather-of-gegenpressing]

Raphael Honigstein – Thomas Tuchel just one of the many graduates of the Ralf Rangnick university [https://theathletic.com/2355430/2021/01/31/thomas-tuchel-ralf-rangnick-coaching/]

In Conversation with Ralf Rangnick | Coaching Philosophy, RB Leipzig & Red Bull Salzburg [youtube.com/watch?v=2uNMyaB0DPI]

Kommentera

%d bloggare gillar detta: