Club Rabona: Har du hört nåt om Harry Kane?

I förra veckans Rabona tillägnades Harry Kane ett eget avsnitt. Främst för att Kane stått för en sanslös säsong där han nått ännu en nivå i en redan hisnande karriär. Men också för att ryktena om hans framtid haft en annan tyngd bakom sig än vad de haft förut. När diverse brittiska tabloider och självutnämnda ITK:s på Twitter tidigare annonserat Kanes hägrande och oundvikliga flytt till grönare betesmarker har undertecknad egentligen aldrig varit särskilt orolig. Harry Kane älskar Tottenham och Tottenham älskar honom. Harry Kane har både växt upp och växt tillsammans med klubben i sällan skådad vacker symbios för när Kane tog ett kliv, så gjorde Tottenham samma sak – och vice-versa. Harry Kane har varit synonym med klubben men aldrig varit större än den (jo, det stämmer motståndarsupportrar – you can’t have it both ways). 

Men sen hände något. Uppgifterna från Ornstein (The Athletic), Sky (nåväl, här är det snarare önsketänkande och kampanjande) och sen the Athletic (igen) kändes plötsligt illavarslande och som om det faktiskt fanns en risk att Harry Kane inte kommer bära Tottenhams tröja nästa säsong. Kane själv tog inte avstånd från ryktena så som han alltid gjort förut. I stället sa han saker som att så länge klubben möter hans ambition är han mer än gärna kvar. En liten, knappt märkbar, förskjutning för de flesta men för en liljevit är det här vår mardrömsversion av “Honey, we need to talk”. Klumpen i magen. Reptilhjärnan som vill misskreditera källorna. De ilskna tweetsen. Check, check och check. Harry Kane ser för första gången i sin karriär sin framtid någonstans än i N17. Efter en sån här bomb är frågorna många och de rullar som på ständig loop i skallen, äter sig in på näthinnan och gör det svårt att sova om natten: vems fel är det? Vilka är Tottenham utan Harry Kane? Måste man ogilla Harry Kane nu? Frågorna är betydligt fler än svaren i skrivande stund så låt oss fokusera på den viktigaste: hur nådde vi hit?

Tottenhams förfall

Den 8 juni 2018 skrev Harry Kane på ett sexårskontrakt med Tottenham som alltså löper ut i juni 2024. Tottenham hade precis slutat trea i ligan och Kane hade stått för 30 ligamål. Den nya arenan var på gång och truppen solid och spännande. Någon månad tidigare hade Mauricio Pochettino kritat på för fem nya år. Vindarna kring Spurs var positiva och framtiden var liljevit helt enkelt. Att den här texten skrivs inte ens tre år senare visar hur snabbt utför det har gått för Tottenham, och hur snabbt ett helt livsverk (Daniel Levys i det här fallet) kan rasera.

För sedan Kane skrev på sitt avtal så har Tottenham gått till Champions League-final, invigt en av världens bästa arenor och slagit sitt eget transferrekord vid flera tillfällen. Allt väl än så länge kan man tänka men ni som varit med på resan vet att säsongen 18/19 var början på slutet för Mauricio Pochettinos Tottenham och när en historisk pandemi lamslog världen raderades även klubbens nyvunna konkurrensfördel i formen av Tottenham Hotspur Stadium. Nyckelspelare som Christian Eriksen och Dele tappade både form och motivation och den förstnämnde regisserar nu anfall i Milano medan den sistnämnda knappt får spela i Premier League. Samtidigt försvann Jan Vertonghen, Mousa Dembélé och Kieran Trippier och ersattes med ja, i stort sett ingenting. När inte Pochettino inte orkade återskapa magin ännu en gång hämtades José Mourinho in för att ge Tottenham konstgjord andning. Det experimentet har än så länge inte fallit väl ut och gapet till Manchester City (och Liverpool fram till i år) har ökat från säsong till säsong. Tottenham är inte längre den titelutmanare som Harry Kane såg framför sig när han förlängde i juni 2018, utan snarare är man på god väg tillbaka till den klubb Harry Kane slog igenom i säsongen 14/15:

SäsongLiganEuropaInhemska cuper
2018/194:a, 71 poängCL: finalFA-cupen: R4 Ligacupen: semifinal
2019/206:a, 59 poängCL: åttondelsfinalFA-cupen: R5 Ligacupen: R3
2020/21*Beräknas ta 62 poängEL: åttondelsfinalFA-cupen: R5 Ligacupen: final
Tottenhams dalande prestationer sedan 2018

Kane växer ifrån Tottenham

Kane själv har under de tre åren sedan förlängningen kämpat både med skador och en sämre omgivning att bära på sina axlar men i stället för att följa klubbens generella utveckling åt fel håll har Harry i stället blivit bättre och bättre. Där Kane tidigare var en bärande del av en väloljad maskin i Pochettinos Tottenham har det blivit allt tydligare att Pep Guardiolas bevingade ord om “the Harry Kane”-team var profetiska. Givetvis var Harry Kane den enskilt viktigaste spelaren i Spurs även före årets säsong men Kane missade trots allt en hel del matcher under den perioden och Tottenham hängde med dugligt ändå. Hittills har Kane missat väldigt få matcher 20/21 men ni kommer hitta få Tottenhamsupportrar som tror att Mourinhos Spurs skulle klara sig särskilt bra utan Harry Kane. Titta inte längre än hans explosionsartade utveckling när det gäller assist för att se hur Kane blivit än mer komplett och att det idag, 2021, faktiskt går att argumentera för att Harry Kane just nu är “för bra” för Tottenham. Gamarna har cirklat kring Tottenham sedan Pochettino började sin svit av löpande CL-placeringar och titeltutmaningar och får nu äntligen sin chans att göra verklighet av sina egna spådomar. 

För trots att Tottenham fortsatt är inne i en bättre trend sett till senaste femårscykeln än bl.a. Arsenal är det Harry Kane som “måste” flytta och inte Aubameyang. Det är Tottenham som står inför ett vägskäl och inte Manchester United som inte vunnit något sedan Mourinhos “trippel” 2016/17. Varför? För att klubbarna som Tottenham konkurrerar med (“Big 6”) har en helt annan legitimitet när det kommer till att vinna titlar. T.o.m. ett historiskt uselt Arsenal vann en titel så sent som i fjol och har goda möjligheter (i teorin) att vinna Europa League den här säsongen. Det är tyvärr inte så enkelt som att Tottenham sticker elitisterna i ögonen genom att bygga upp en seriös utmanare till Skys “Big 4” från tidigt 00-tal eller för att man gjort det på ett annat sätt än att ösa pengar på nyförvärv som enda väg till framgång. Det är den romantiserade versionen av händelseförloppet som undertecknad så gärna vill ska vara sann, men verkligheten är att Tottenham helt enkelt inte har samma trovärdighet som Arsenal och Manchester United (de två mest likvärdiga exemplen i “Big 6” just nu p.g.a. Liverpools senaste tre år) eftersom man inte vinner något. En eventuell ligacupstitel i slutet av månaden förändrar inte det. Harry Kane har varit tydlig med att han inte tänker stanna för stannandets skull och man behöver inte heller vara en särskilt begåvad tarotläsare för att spå i tebladen just nu, Tottenham går åt ett håll i utvecklinge – och Harry Kane åt ett annat. När Spurs blir sämre blir Harry Kane bättre:

SäsongMatcherMålAssist
2018/1940246
2019/2034242
2020/21*412916
Harry Kanes stegrande produktion sedan 2018

Vad händer nu? 

Daniel Levy (ENIC) har styrt Tottenham sedan 2001 och det går inte att ifrågasätta vad Levy gjort för klubben under den tiden. Tottenham har gått från att vara en säljande klubb i tabellens lägre mittenskikt till en seriös utmanare för titlar både inhemskt och i Europa. Tottenham har helt andra förväntningar på sig idag än vad man hade vid ägarbytet och man har också en mycket högre status i fotbollsvärlden. Spurs är en drake på alla sätt förutom ett – troféskåpet – och man har goda förutsättningar att fortsätta vara det även utan Harry Kane. Inte på kort sikt, så bra är Kane individuellt, men på längre sikt har Levy byggt en grund för en storklubb som står rustad för att hantera det mesta man komma på i negativ bemärkelse (i teorin). Man kan peka på det faktum att klubben deltagit i Europaspel under 14 av de senaste 15 säsongerna, den historiskt uppgraderade infrastrukturen kring klubben eller det faktum att man idag är världens nionde största klubb ekonomiskt (dock bara femte störst i England). Eller så kan man titta på nedanstående lista över försäljningar av nyckelspelare sedan 2008, precis innan Tottenham verkligen konsoliderade sig som medlem i “Big 6” ånyo:  

SpelareÖvergångssummaKöpande klubbSäsong
Dimitar Berbatov£30.75MManchester United08/09
Robbie Keane£19MLiverpool08/09
Luka Modric£35MReal Madrid12/13
Gareth Bale£85MReal Madrid13/14
Kyle Walker£50MManchester City17/18
Christian Eriksen£17MInter19/20
Daniel Levy och försäljningar av nyckelspelare

Levy har arbetat metodiskt och målmedvetet för att transformera Tottenham från en säljande klubb som tvingas sälja sina bästa spelare till konkurrenter – lex Berbatov och Keane – till en klubb som behåller sina spelare och säljer först på sina premisser – lex Modric och Bale – och då främst utomlands. Kyle Walker och Christian Eriksen kan vid första anblick se ut som motargument till tesen och det stämmer delvis. Klubben ville inte nödvändigtvis sälja Kyle Walker men samtidigt hade man en landslagsmässig ersättare på plats i truppen (Kieran Trippier) och budet från City var helt enkelt för bra för att tacka nej till för en spelare som ville bort från klubben och som av en händelse även hade bränt sina broar med Pochettino. Att det beslutet skulle visa sig mer kostsamt än man förväntat sig sportsligt gick inte att förutse vid tillfället. Christian Eriksen satt helt enkelt av sitt kontrakt och tvingade fram en försäljning på det sättet. Tråkigt, men samtidigt inget klubben kan kontrollera då man inte kan tvinga spelare att förlänga sina kontrakt. Alternativet hade varit att sälja Eriksen tidigare för mer pengar, men ett sånt beslut hade då i ställets kritiserats för att det visat att Levy bryr sig mer om vinster på bankkontot än på planen (*suck*). 

Så vad har ovanstående exempel med Harry Kane att göra? Well, Harry Kane är mer Luka Modric och Gareth Bale än vad han är övriga spelare i exemplet. Kane har tre år kvar på kontraktet och verkar föredra att stanna i Premier League om han får välja. Kruxet är att han inte får välja. Klubben har konsekvent under hela den här soppan signalerat att Harry Kane inte är till salu. Samtidigt löper en historisk pandemi genom världen och fotbollsklubbar spenderar mindre pengar än tidigare som följd av pandemin. Med andra ord kommer Harry Kane antingen behöva tvinga sig bort från klubben genom att strejka, fejka skada eller liknande divafasoner som känns väldigt långt ifrån Harry Kane – eller så kommer Manchester City eller Manchester United behöva betala rekordsummor för en 28-årig anfallare samma sommar som betydligt yngre världsspelare på samma position också ryktas vilja röra på sig. Frågan är om det verkligen är särskilt troligt. Den rimligaste lösningen, som undertecknad ser det just nu, är att Harry Kane blir kvar i Tottenham nästa säsong – och om Tottenham fortsätter utvecklas åt fel håll så återvänder man till förhandlingsbordet i juni 2022 med andra premisser och en något starkare hand för Harry Kane p.g.a. ett kortare kontrakt, en äldre huvudperson i dramat samt en något mer tilltufsad status som storklubb för Tottenham. 

När hjärtat får säga sitt

Med allt det sagt är den här texten skriven i sorg. Allt ni läst ovanför är hjärnans desperata försök att rationalisera hur Harry Kane kan ha fått för sig att lämna Tottenham Hotspur och samtidigt inte vara en dålig människa (vilket han självfallet inte är). Den är också ett försök att skapa ett scenario där Harry Kane stannar kvar i klubben, fortsätter vara Harry Kane och sen – om det nu tvunget måste ta slut – lämnar för en klubb utanför Englands gränser så att vi kan fortsätta älska honom gränslöst som den legendar han är och alltid förtjänar att vara. Samtidigt känns det som något gick sönder i supporterhjärtat idag. Tottenham har sett stora spelare lämna förr som bekant och har alltid studsat tillbaka igen. Särskilt i närtid. På ett personligt plan var det Robbie Keane som först förde mig till vattnet, men det var jag själv som valde att dricka – vilket blev tydligt när Keane själv drog till Merseyside och jag blev kvar.

Men Harry Kane är något annat. Något helt annat. Harry Kane är inte bara den enskild bästa spelaren av ovan nämnda spelare, han är också den enda som spelat i klubben sedan barnsben. Likafullt är han den enda som varit och harvat på diverse lånesejourer i lägre divisioner, blivit avskriven, slagit igenom, blivit nedvärderad och ständigt betvivlad för att gång på gång på gång motbevisa alla. Inte ens Harry Kane är större än Tottenham Hotspur, ingen kommer någonsin att kunna bli det, men han är samtidigt en av de få utvalda som kan få det att kännas så och när dagen väl kommer för Harry Kane att lämna Tottenham så är det många med mig som kommer att stanna upp och tänka på alla minnen han givit oss – för Harry Kane är så stor att vi alla kommer att berätta om honom för våra barnbarn, och när vi med darrande händer och gråten i halsen bläddrar till kapitlet om hans flytt från klubben så kommer åtminstone jag lägga ner boken och inte fortsätta sagan den kvällen. För Harry Kane må inte vara större än Tottenham, men Harry Kane är Tottenham. 

Länge må så förbli.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: