The week in review…
Likt alla andra veckor under Coronans (andra) år 2021 är det en intensiv vecka som ska hinnas med här. Eller vad sägs om läckor inifrån truppen, Nagelsmann-rykten, Gareth Bales renässans (?) och två (!) segrar under en och samma vecka? Lets get to it. Veckan inleddes med en smäll när Spurssupportrarna, fortfarande i fosterställning efter torsken mot West Ham, vaknade till diverse uppgifter om att José Mourinho riskerade sparken och att klubben i såna fall helst ser att Julian Nagelsmann efterträder portugisen. De första uppgifterna (från the Telegraph) gjorde gällande att Josés jobbstatus står och faller med resultaten i de följande fyra matcherna; Wolfsberger – Burnley – Fulham – Palace. Here we go again…
Bloggen, sin skepsis till Josés “projekt” åt sidan, har otroligt svårt att acceptera dessa fabricerade (?) “ödesveckor” där ett fåtal resultat över kort tid ska avgöra en tränares vara eller icke-vara. Sådana beslut bör förankras i prestationer över längre tid, linjer och idéer (eller avsaknaden av dessa) i spelet och framtida ambitioner. För lek med tanken att Mourinho löser tre segrar och ett kryss under denna ödesmättade period och därmed får förnyat förtroende från ledningen; vad händer om Tottenhams andra sida visar sig ånyo, och klubben rasar ut ur Europa League och slutar åtta i ligan? Ska Mourinho vara kvar då för att han löste de där fyra matcherna? Har man gått så långt i processen så man börjar sondera terrängen för en eventuell ersättare (Nagelsmann) är det svårt att se något annat än en skilsmässa på sikt och då kan man i bloggens ödmjuka uppfattning lika gärna rycka plåstret direkt. Då Mourinhos Spurs sedan uppgifterna publicerades tagit två raka segrar – varav en mycket imponerande sådan mot Burnley – känns dock diskussionen ganska meningslös just nu. Men det finns som bekant vissa tecken på att diskussionen snart kommer att ta fart ånyo, så fort resultaten slutar agera konstgjord andning för det – vad det trots allt verkar som – sjunkande skeppet.
För bara dagen efter the Telegraphs “avslöjande” så briserade nästa bomb i Spurslägret när the Athletic avslöjade ett missnöje i truppen kring Mourinhos träningsmetoder, överdrivet defensiva approach, brist på offensiv spelidé och lite annat smått och gott. Artikeln gick så långt som att citera anonyma spelare i truppen/personer kring laget och givetvis rörde det här till det i grytan ordentligt. Ni som följer bloggen vet att undertecknad lika gärna kunde vara personen bakom den läckta kritiken med tanke på hur väl den överensstämmer med punkterna som publicerats här, men oavsett hur rätt läckorna har så är det på sin plats att påpeka att det här är andra gången på 18 månader som sånt här hittar sin väg ut i medierna, och mot en andra tränare. Liknande uppgifter sipprade nämligen ut även under Pochettinos sista månader vid rodret samt under de utdragna kontraktsförhandlingarna med framförallt Toby Alderweireld. Vad man än tycker om José så är det svårt att säga annat än att (delar av) spelartruppen bör titta sig själva i spegeln före man läcker sånt här till media igen. Det skadar betydligt mer än det tillför och då Mourinho samtidigt rapporteras ha ett starkt stöd från bl.a. Harry Kane och Hugo Lloris känns det inte direkt som ett utbrett myteri (ännu?). Vinster och bra prestationer kan lappa ihop det mesta men bloggen vågar slå fast att det blåser en del kring José Mourinho just nu, särskilt då det fortsatte läcka en stril ström av rykten genom veckan om hur Levy är en av få ovanför José i hierarkin som tror att portugisen är kapabel till att vända detta samt att Julian Nagelsmann är “intresserad” av möjligheten att ta över Tottenham. To be continued…
The matches…
På planen hade Tottenham en bra vecka där framförallt den s.k. “Bale-generationen” lär ha njutit i fulla muggar då den walesiska trollkarlen annonserade sin återkomst till startelvan med eftertryck. Efter att ha hoppat in i paus mot West Ham och nästintill ensam släpat Tottenham till en poäng så fortsatte maffiabossen Bale på den inslagna vägen genom att göra tre mål och en assist på ca 100 minuter fotboll mot Wolfsberger och Burnley. Man behöver inte vara en romantiker för att uppskatta det fina i att Gareth Bale påminner världen (och särskilt Robin Dronsfield) om sin storhet.
En annan spelare som visade att han är redo att tysta kritiker (och särskilt José Mourinho?) var Dele Alli som stod för ett konstmål och två assist mot Wolsberger och för sin insats belönades med blott sitt femte (!) inhopp i Premier League 2020/21. Undertecknad hoppas innerligt att Dele snart hittar en permanent plats i antingen elvan eller den grupp på 14-15 spelare som får regelbunden speltid i både liga och cupspel, särskilt då veckans matcher gav en liten fingervisning om att Mourinho börjat inse att om man ska vara någorlunda framgångsrik med nuvarande trupp så behöver man gå in med inställningen att göra fler mål än motståndaren, snarare än att försöka spela 1-0. Två gånger 4-0 blev resultaten och med matcher mot Fulham och Palace på schemat känns det helt plötsligt som att Tottenham, med lite tur och hjälp från skakiga konkurrenter, faktiskt kan blanda sig in i kampen om Europaplatserna igen. En välbehövlig dos självförtroende och en bättre offensiv spelidé med Son – Kane – Bale med en av Dele Alli eller Giovani Lo Celso bakom sig bör även kunna utmana om Europa League-bucklan, den slagkraften har Tottenham när laget, och framförallt, José Mourinho tror på det själva.
Weekly cup of Jo(s)é…
Om ni frågar er varför bloggen lägger sådan tonvikt på Tottenhams offensiv så är det p.g.a. att man före matchen mot Burnley parkerade på 13:onde plats i Premier League när det kommer till att skapa målchanser från öppet spel, samt på en ännu mindre smickrande 16:onde (!) plats gällande antalet touch man tagit i motståndarnas straffområde. I ett lag som har två spelare som ligger topp 5 i poängligan (Son och Kane), Gareth Bale, Dele Alli, Tanguy Ndombele och Giovani Lo Celso är det inget annat än underkänt för den som har ansvar för lagets taktiska idé och spelfilosofi. Särskilt då det defensiva tillvägagångssätt man i stället lutat sig mot inte, bortsett från en gloriös period i december, lett till de resultat man hoppats på. Tottenham i nuvarande skepnad är helt enkelt ett lag som behöver vinna matcher genom sin offensiv, och inte sin defensiv. Om det är rätt väg för att vinna mästerskap är en annan diskussion och något som José Mourinho får ta sig an nästa säsong. Förutsatt att hans avslutning på säsongen leder till ett fortsatt förtroende. Topp 6 och en trofé bör väl vara minimikravet när Topp 4 fortsatt ser lite för svårt ut? Over to you José…