Club Rabona: en förlorad säsong

I will follow You into the dark…

Matcher kommer, matcher går men faktum kvarstår: Tottenhams säsong har gått i stå. Efter en välbehövlig – om än knappast meriterande – vinst mot Wolfsberger i Europa League var det ånyo dags för Premier League-fotboll under helgen. West Ham mot Tottenham på London Stadium och en sista chans att haka på tåget till Champions League. På grund av detta så kändes matchen, åtminstone på förhand, som ett vägskäl för säsongen som helhet. Förlust och Spurs skulle vara nio poäng efter Hammers (ja, ni läste rätt) – vinst och man skulle vara tre poäng efter och ha en match till godo på rivalen och trots bloggens proklamationer om likgiltighet och allt annat än positiva inställning till José Mourinho så verkar ordspråket stämma: hoppet är det sista som överger människan och som den idiot man uppenbarligen är så trodde bloggen, av oförklarliga skäl, att den innestående kvalitén som finns i Tottenhams trupp skulle visa sig tillslut och att den här matchen skulle bli ihågkommen som den match där Spurs säsong hittade tillbaka till rätt spår.

Fem minuter efter detta oklädsamma utbrott av optimism stod det 1-0 till West Ham (Antonio, vem annars?) efter ett minst sagt tillåtande försvarsspel och lika snabbt var säsongen officiellt över. Åtminstone i ligan, som ju ändå får lov att anses vara Tottenhams huvudspår fram till den punkt att klubbens sportsliga ambitioner inte längre går att uppnå – och den punkten är numer nådd. Kvar att spela för är Europa League, där alltså bl.a. Manchester United, Ajax, Leicester och Roma återfinns för att nämna några konkurrenter, samt ligacupsfinalen mot suveränen Manchester City i april. Ett lag som varit lika svagt som Tottenham 2021 skrämmer absolut ingen av ovanstående klubbar och det av goda anledningar. För vilket funktionellt fotbollslag fruktar följande: 

  • 16 – antalet poäng Tottenham tagit senaste 15 ligamatcherna
  • 11 – antalet poäng Tottenham tagit senaste 10 ligamatcherna
  • 3 – antalet segrar Tottenham tagit i ligan senaste 12 ligamatcherna, också antalet poäng man tagit senaste 6 ligamatcherna
  • 81 – antalet poäng Mourinho tagit under sina första 50 ligamatcher vid rodret, hans sämsta notering med råge i någon klubb (tidigare bottenrekord var 95 med Manchester United och dessförinnan 114 med Chelsea under hans andra sejour i klubben – börjar man notera ett mönster?) 

Ni vet redan vad bloggen tycker i frågan om vem som bär det huvudsakliga ansvaret för den position klubben befinner sig i just nu och det finns ingen anledning att föra ett cirkelresonemang med sig själv. Under en formsvacka av den här kalibern, som egentligen knappast kan kallas för formsvacka längre, är det bara att slå fast att Totttenham är sämre än vad många (undertecknad inkluderad) trodde var möjligt på förhand. Ingen är ensamt ansvarig och ingen är fri från skuld när det kommer till de tre involverade parterna (Mourinho, Levy och spelartruppen) – men en huvudtränare i Tottenham behöver, och har alltid behövt under modern tid, göra helheten bättre än de enskilda delarna för att hävda sig i Premier League och det har José Mourinho misslyckats med. Nu handlar det om att spela för heder och ära resterande delen av 2020/21 och sedan stålsätta sig för att stå emot lockelsen att casha in på Harry Kane och/eller Heung-min Son i sommar.

If we’re not in Europe – we’re nothing

En iakttagelse från sociala medier är att det på senare tid blivit en sport att tävla i supporterskap. Huvudgrenen verkar vara vem som kan stötta klubben hårdast i tider av motvind. Särskilt genom att hävda att dagens supportrar är av klent virke som minsann inte var med när Tottenham var dåliga ”på riktigt” (läs: 1990-talet och en bit in på 2000-talet) och öknamnet ‘Tenthenham’ (eller värre) tog fäste i klubben. Och det stämmer att Tottenham Hotspur har haft tyngre perioder i sin historia än idag, absolut. Klubben var på ruinens brant före Alan Sugar köpte den 1991 och man åkte ur First Division så sent som 1976/77. Men man hade också det fina 80-talet med en europeisk titel precis runt hörnet och till och med det skraltiga 1990-talet inkluderade tre topp 8-placeringar och en FA-Cup regisserad av Paul Gascoigne och Gary Lineker. Så ja, 2021 är inte klubbens värsta säsong i mannaminne men i skrivande stund är den inte särskilt långt ifrån. Särskilt när man tar i beaktning den resa klubben gjort genom hierarkin sedan femteplatserna 05/06 och 06/07.

Den huvudsakliga skillnaden är nämligen att Tottenham anno 2021 har högre förväntningar på sig än vad man haft på väldigt länge. Mauricio Pochettino, Harry Redknapp och Martin Jol i olika omfattning konsoliderade Tottenham i “Big 6”-kategorin efter en längre tid ifrån och klubben har sedan säsongen 2006/07 spelat i Europa varje säsong förutom 2009/10. Daniel Levy och ENIC har under sina dryga 20 år vid rodret stöpt om Tottenham till en modern storklubb i en av världens mest inflytelserika ligor och städer med en infrastruktur runt klubben som lett till att Spurs i fjol rankades som världens åttonde (!) mest inkomstdrivandne klubb och Londons största ekonomiska drake för första gången sedan 1996/97. Tottenham ska spela i Europa varje säsong för annars är vi ingenting. Om ni inte håller med mig mig så lyssna på Bill Nicholson, det är nämligen från honom citatet är plockat. Just nu är Tottenham utanför Europa säsongen 2021/22 och förutom de ca. £40-75M i intäkter man skulle gå miste om vid missat Europa eller Champions League-deltagande så skulle det även skada klubbens rykte och konkurrenskraft markant. Det är vad vi spelar för resten av den här säsongen, upp till bevis José Mourinho – uppenbarligen krävs ju något ganska speciellt för att missa Europaspel med Tottenham nuförtiden. 

Kommentera

%d bloggare gillar detta: