I veckan dök den HÄR tweeten upp i flödet, och det är precis sådant innehåll som gör det värt att öppna appen. Nostalgi. Väntade låtval. Oväntade låtval (Mikael Nilsson!) Respektabla låtval. Horribla låtval.
Eftersom jag är gammal musiknörd började jag genast spekulera i hur motsvarande lista från Spurs omklädningsrum hade sett ut. Visst ser Ben Davies ut att ha en liten jazzsamling hemma? Eric Dier, gillar han krautrock? Har Gazzaniga haft en D’Angelo-period?
Jag hade hellre sett att presskonferenserna var fyllda av sådana viktiga frågor, snarare än oändligt snack om huruvida en oinspirerad dansk ändrat sig och plötsligt är sugen på en fortsättning i klubben, men det verkar tyvärr inte hända.
Inte heller följer klubben i WBA:s fotspår och låter spelarna turas om att bygga stämning med låtval på arenan innan matcherna (Jonas Olsson förtjänar otroligt mycket mer kredd för sin musiksmak än sin förmåga att neutralt analysera ”Victors” insatser kan jag säga).
Så, då återstår väl endast spekulationer och gissningar? Inte alls. Baserat på antaganden, fördomar och statistiskt underlag har jag byggt en vetenskaplig modell som kan plocka fram samtliga spelares favoritlåt i en handvändning. Kort bakgrund:
När jag köpte min första gitarr som tonåring bar killen i musikaffären, förutom ett comic book guy-utseende, en t-shirt med texten Musiken räddade mig från idrotten tryckt på bröstet. Detta tyckte jag var otroligt häftigt, men samtidigt lite förvirrande eftersom jag förutom mitt stora musikintresse också spenderade väldigt mycket tid på fotbolls- och handbollsplanen. För de som till slut landade i någon slags musikkarriär skulle jag dock säga att idrottsintresset överlag var obefintligt. I denna modell har jag därför utgått från att även det motsatta stämmer, dvs att fotbollsspelare som når den absoluta eliten under sin karriär är totalt fokuserade på det, och totalt ointresserade av musik. Min fördom säger att om de alls gillar musik så är det låtar som är så mainstream att de ligger i topp på alla listor som når dem. Idrotten räddade dem från musiken, men en rejäl dunderhit kan de inte värja sig ifrån.
Förutom denna starkt bärande del i modellen, behöver vi också veta vilken av alla historiens monsterhittar som fångat spelarnas intresse. Här har jag använt mig av ett starkt statistiskt underlag och frågat samtliga medlemmar i Ledley Kings Knä vid vilken tidpunkt i livet de var som allra mest fångade av musik. Från dessa svar har jag sedan räknat ut en medelålder, vilken visade sig vara 21,5 år.
Detta ger en formel, förvisso sprungen ur en gravt låg värdering av spelarnas musikintresse, men ändock en formel, som lyder:
Spelarnas födelseår + 21,5 = tidpunkten t när låten L toppade listan i landet l där spelaren för närvarande var bosatt. Busenkelt.
Låt oss använda oss av vår nye coach José Mourinho som exempel. Jose är född i januari 1963 i Setúbal i Portugal. 21 och ett halvt år senare, när José alltså antas vara som mest mottaglig för musikaliska intryck, befinner han sig fortfarande i födelsestaden och spelar i det lokala laget G.D. Sesimbra. Överst på topplistorna i Portugal vid exakt denna tidpunkt hittar vi, vilket enligt vår formel alltså obestridligen måste vara Mourinhos favoritlåt genom alla tider, Queen med I want to break free. Inte illa José! För underhållnings skull, låt oss avnjuta den fantastiska låten och den minst lika fantastiska videon!
Det här väcker ju en hel del intressanta frågeställningar. Hur mycket har budskapet i Freddie Mercurys text påverkat José Mourinhos fortsatta liv? Drabbades han så hårt av detta musikaliska intryck att det formade hela hans person? Dansade han in på Abramovichs och Woodwards kontor med denna refräng rullandes i huvudet minuterna innan banden med deras klubbar slutligen klipptes och han fick sin frihet åter? Här kan man bara spekulera, men framöver kanske en formel dyker upp även för sådana frågor. Så länge tänker jag nog göra detta till en återkommande serie, och hoppas ta reda på flera klubbmedlemmars favoritlåtar inom kort!