Säsongen 2018/19 är nedtecknad i historieböckerna, och så snart som den 10 augusti inleds Premier League anno 2019/20 när Tottenham oundvikligen förlorar med 0-1 på hemmaplan mot nykomlingen Aston Villa (och samtidigt ”vinner” expected goals-matchen med 6.2-0.5). Om mina fingrar gjort sitt jobb ordentligt så är det Mauricio Pochettinos sjätte säsong vid rodret, och om någon fortfarande tvivlar på Poch så måste man ifrågasätta vad ni gör på den här hemsidan. Här är vi alla Mauricios lärjungar, döpta och frälsta i den pittoreska lilla katolska kyrkan i Murphy, Argentina (kuriosa: staden är döpt efter en irländsk fåraherde turned landsägare och reppar stolt stadens två stora söner, Poch och Paulo – som bloggen inte längre får kalla ”Gazza” efter tillrättavisande av en rödskäggad värmlänning med temperament värdigt Dier på the Bridge). Pochettino har sedan han anlände inför säsongen 2014/15 hämtat hem tre ”silvermedaljer” (ligan, CL, ligacupen) och två brons (ligan), slagit klubbens poängrekord, slutat före Arsenal för första gången sedan den neolitiska revolutionen och helt enkelt retat gallfeber på Sky genom att ständigt prestera bätte än flera av deras fem gullungar. Dettta utan att ha gödslat pengar omkring sig.
Men sommaren 2019 har faktiskt varit något annorlunda. Redan före (!) truppen drog iväg på försäsongsläger så hade man presenterat två (!!) nyförvärv, varav ett (Ndombele) åtminstone verkar vara handplockat av Pochettino själv, och detta för relativt marknadsmässiga summor (uppskattningsvis £55M). Det här är ett stort steg för ett Tottenham som under Pochettino styre (och innan) hållit hårt i plånkan då man samtidigt byggt upp klubbens infrastruktur till en nivå värdig sin världsklassmässiga huvudtränare. I Ndombele får Tottenham äntligen sin Mousa Dembélé-tronarvinge, och även om man som regel bör undvika att hetsa upp sig över försäsongsprestationer så var det svårt att inte gå igång över faktumet att den franska landslagsmannens första bolltouch i klubben var en assist. I klubbens andra nyförvärv, Jack Clarke, har man norpat en ung, lovande engelsman – likt svunna dagars hemvävda satsning på Rose, Lennon, Ifil, Huddlestone etc. – som fortsatt huserar i Championship med Leeds. Av de flesta rapporter att döma så är klubben inte klar på marknaden, utan även det argentinska (oj vad man älskar att det förmodas bli ännu fler argentinska inslag i Spurs) stjärnskottet Giovani Lo Celso, senast i Real Betis, förväntas vara på ingång. Även denna förstärkning skulle vara uppe och nosa på £50M+-nivåer.
Ett annat namn klubben kopplas samman med är Ryan Sessegnon, vänsterspringare för nyligen nedflyttade Fulham, och i Sessegnon tror jag klubben har möjligheten att göra ett riktigt kap. En ”svalare” säsong i Premier League – 2 mål, 6 assist – som tonåring har av någon anledning släckt den skogsbrand som var Sessegnons hype för bara en sommar sen. Då hade vänsterfältaren dominerat Championship som pojkslyngel och varit direkt avgörande för det Fulham som då susade upp i Premier League. Gör man, som tonåring, 16 mål och 8 assist i the Championship är man med stor sannolikhet en talang utöver det vanliga. Och vet ni vem som är rätt bra på att förädla talang? Jo, Mauricio Pochettino. Om Harry Redknapp och AVB kunde förvandla Bale till en ”Galactico” så är himlen gränsen för en Sessegnon under Pochettinos handledning. Om man fortsatt letar anledning till att buga inför the Poch så passar det att påpeka att alla spelare vi kopplats samman med även jagats av andra klubbar, men uppges föredra en flytt till Tottenham före exempelvis ett Manchester United på grund av just Poch. Att högt värderade talanger föredrog Spurs kontra Skys gullungar hörde inte direkt till vanligheterna under min uppväxt som Tottenhamsupporter – men tittar man nyktert på det hela så är Tottenham 2019 en betydligt mer attraktiv klubb än åtminstone Arsenal, United och Chelsea (om man nu inte använder någon av ovan nämnda klubbar som farmarklubb/språngbräda för att sedan slå sig in sin egentliga arbetsgivares elva). Ju snabbare vi omfamnar vår nya status som storklubb, desto snabbare kommer vi att behandlas som en sådan av omgivningen – och ni som lever kvar i självbilden att vi är en charmig underdog i fotbollsvärlden utanför de brittiska öarna får nog tänka om – och det är viktigt för klubbens fortsatta klättring på näringskedjan.
När det gäller spelarförsäljningar så får Vinny Jansen buffla vidare i Mexiko medan Kieran Tripper numer dundrar ner längs Simeones högra korridor i Madrid (kraftiga ”is this real life?”-vibbar på båda dessa försäljningar, om än av olika skäl). Klubben har också gett Danny Rose och ”Gourgeous” Nkoudou tillåtelse att avstå försäsongsturnén för att söka nya klubbar någon annanstans. Twitter och diverse ”ITK” låter även hälsa att klubben är mer än villiga att släpa en av Wanyama och Dier. Det osar osentimental storklubbsaura här kring klubbens (högst rationella) förbiseende av supporterkompatibla egenskaper såsom ”hjärta” och ”inställning” som jag behöver ta ställning till huruvida jag gillar eller inte. De två stora flugorna på tapetklistret är och förblir dock Christian Eriksen och Toby Alderweirelds öden. I skrivande stund är båda kvar i Spurs, båda har utgående kontrakt och båda hade nog räknat med en större lista intressenter när de gick in i sommaren. Inget verkar vara direkt nära, och Alderweirelds ökända klausul på £25M (eller: ca 0,3 Harry Maguires) sägs löpa ut nu i veckan. Än så länge är Roma den enda klubben som konkret kopplats samman med den belgiska försvarsjätten och undertecknad hoppas innerligt Toby blir kvar och förlänger, även om det troligtvis slutar med att Alderweireld spelar ut sitt kontrakt (eller så går han till United om nu inte ”Ole får sin man Maguire” som en bunt dryga Unitedsupportrar stuck in the 90’s gör gällande på Twitter). När det gäller dansken var han ganska tydlig med sin önskan att testa något nytt i höst – och helst då Real Madrid – men Zidane verkar ungefär lika intresserad av Eriksen som jag är av argumentet Arsenalsupportrar drar för att hävda Özil är bättre än dansken (eller Dele för den delen). I Eriksens fall har jag dock väldigt svårt att se en verklighet där klubben låter honom gå in i säsongen på utgående kontrakt. Räkna med en försäljning för att ”finansiera” Ndombele + eller en förlängning före ligastart.
Hot takes 2019/20
Tänkte att vi avrundar den första (osammanhängande och svamliga) bloggen med ett par ”hot takes”. Här är det alltså tänkt att ni ska tycka till, håna på Twitter och hänga ut mig på diverse forum så att hemsidan får klick osv. Nog om det, här följer BM:s ”hot takes”:
- Erik Lamela kommer vara en bärande spelare för Tottenham 2019/20; i rollen som truppspelare, för vilken han är perfekt och högklassig.
- Dele Alli kommer nöta bänk betydligt mer än förr – och ryktena om en flytt till United, City eller Real Madrid kommer ta fart före jul.
- Harry Kane vinner skytteligan, enkelt.
- Pochettino lyfter en buckla i vår. Vilken återstår att se, men vi vinner något 2019/20 – deal with it.
- Spurs ryker i gruppspelet i Champions League – allt för att media ska kunna fortsätta sitt narrativ om hur vi i ena stunden är en storklubb som ska vinna varje match, för att i nästa stund aldrig vara något annat än en Europa League-klubb med lite för stora drömmar.
- Spurs kommer inte köpa vare sig en reserv till Kane eller en ersättare för Trippier. Foyth och Troy Parrott tar dessa roller och gör det med bravur. Detta får dessvärre konsekvensen att Hyséns pöjk och Kapten Rödskägg strejkar från podden och BM säljs till Newcastlepodden han och Noa Bachner ämnar starta i höst.